Today I simply discover that I am one of 30 million scouts

Nu är jag tillbaka hemma i lägenheten efter ett magnifikt läger. I 12 dagar har jag bott i en tältstad med 39 000 scouter från världens alla hörn. Mina tältgrannar var en grupp tyskar vilkas ledare studerade svenska på sin fritid och på andra sidan ett gäng snarkande italienare som övade folkdans minst en gång per dag. I samma kvarter bodde Kanadensare, Japaner och en massa fler. På gatan utanför kunde det ena stunden komma ett gäng med 40 sjalbärande tjejer som dansade och sjöng och hela gatan applåderade och försökte hänga på och stunden efter ett följe av säckpipespelande kiltbärande skottar.

Jag åkte till World Scout Jamboree, WSJ som avdelningsledare. Jag var en av fyra ledare för 36 scouter i åldrarna 14 t o m 17 år. Min avdelning hette Vasa och vi var indelade i fyra patruller. Min patrull hette Knäckebröden, lite fyndigt tyckte vi. Vasa består av scouter från Stockholmskårerna Drakarna, Hedvig Eleonora och Älvsjö och vi var en del av den Svenska kontingenten om totalt 4000 personer. På lägret bar alla svenskar svenska scoutrådets halsduk och en gul seglarjacka för att känna igen varandra. Jackan syntes på långväga avstånd men dessvärre var den allt annat än vattentät. Utöver dessa plagg hade vi en lägerhalsduk och en ID-bricka som jämt skulle hänga runt halsen.

Vi abrascouter som var på jamboreen

Vi var ett stort gäng som åkte från Abra. De flesta åkte som IST:are, alltså funktionärer. IST:arna arbetade med allt från att lära andra IST:are svenska till att stå i något av de många caféerna. Några andra abraiter åkte som Planning Team vilket innebar att de varit med och planerat inför lägret och hade ett mer övergripande ansvar under lägret. Vi hade också lyckats få fem scouter att anmäla sig som deltagare och slutligen var vi ett par som åkte som avdelningsledare. I efterhand är jag jättenöjd med valet att åka som ledare. Jag fick en stor utmaning i att lära känna alla nya scouter vilket var jättespännande. Jag fick också delta på aktiviteter vilket jag såg som ett stort plus. Samtidigt följer en del jobb med att vara ledare. Sista natten efter avslutningsceremonin skulle jag ta hand om 36 dyngsura scouter som inte sovit ordentligt på 12 dagar samtidigt som jag skulle riva vårt läger i världens åskoväder. När klockan slog 03.00 var det en vänlig själ som bjöd mig på en kopp kaffe och en macka vilket gav mig ny ork.

Detta läger var den tjugoandra världscoutjamboreen. Lägret återkommer var fjärde år, liksom OS, och som deltagare kan man bara åka en gång i sitt liv. Lägrets tema var Simply Scouting, vilket var ett försök till att bryta trenden i att varje WSJ ska slå det föregående. Nästa läger kommer äga rum i Japan 2015 och jag hoppas vi kommer ha många svenska scouter som vill åka på det.

Under dagarna på lägret hade vi modul activities. Dessa var dream, earth, global developement village, people och quest. Quest fick bäst betyg med ropet “quest is best”. Quest var utmanande och lite äventyrligt och det uppskattades av scouterna som ibland hade dalande tålamod p g a lite för lite sömn.

En sak som jag upptäckte på detta internationella läger var swopping. Detta är en företeelse som inte förekommer i Sverige. Swopping betyder att man byter märken, halsdukar, skjortor eller annat. Under lägret växte en ”swopping area” fram och där satt de seriösa swopparna med märken och prylar utlagda på filtar framför sig. Som svensk var jag rätt främmande inför detta men jag smittades snabbt av swoppingkulturens spänning. Swoppingen gav ytterligare en möjlighet till att ta kontakt med nya vänner. I slutet av veckan hade jag lyckats swoppa till mig en finsk jacka (den var mycket snyggare och även regntätare än den svenska) samt en tysk halsduk. Scouterna däremot hade även påsar av märken som de lyckats få tag i, nya skjortor och de var inte många som fick med den svenska jackan hem.

Ett läger av denna storlek kräver en hel del logistik. Min avdelning, Vasa, hade tur med det mesta. Vi bodde bara ett par 100 meter från en stor ICA-affär inrättad i ett gigantiskt tält och vi hade inte mycket lägre till ett duschtält, en återvinningsstation samt gasolutlämningen. Toaletterna var inga sedvanliga bajamajor utan vattentoaletter i stora vita vagnar. Det fanns vissa problem med att få alla utländska deltagare att förstå hur man använder svenska toaletter och speciellt att vi slänger toalettpapper i toaletten. På sätt och vis kändes detta läger väldigt annorlunda från ett vanligt läger med dessa bekvämligheter. Den vanliga lägerlukten som består av eldrök infann sig aldrig då vi lagade mat på gasolkök och duscharna gjorde att man hela tiden var ren och fräsch. Trots detta var lägret mycket scoutigare än jag hade föreställt mig. De som hade planerat hade verkligen lyckats med att få lägret att leva upp till temat Simply Scouting. Det fanns bl a en hel massa slanor som varje avdelning fick använda för att bygga portaler av. Vi byggde även diskbänk, spisställ och en riktigt massiv torkställning.

Lägerplatsen var indelad i fyra towns: autum, spring, summer och winter. Jag bodde i Summer och i subcampen Karlstad. En dag hade David från England som jobbade på Karlstads infocenter blivit ombedd att skriva ut en väderprognos. Han hade frågat om han skulle söka på ”den här platsen” och fått svartet ”ja, det är väl, självklart”. Senare hade David lämnat fram en väderprognos för Karlstad vilken var rätt oanvändbar. De officiella språken på lägret var engelska och franska. Jag pratade med en japan en kväll och han sa kanske vart 10:e ord på engelska och de däremellan på japanska. Japanen kompletterade med ett tydligt kroppsspråk vilket gjorde att jag ändå förstod vad han ville säga mig.

Vi hade flera stora ceremonier under lägret. Det var bl a invigning, Cultural Festival Day och avslutning. Cultural Festival Day var en heldag då alla länder visade upp sig. Mycket mat lagades och serverades och det dansades och sjöngs. En av mina scouter vågade sig på att testa att äta en grillad insekt vilket jag avstod. Svenskarna på lägret hade lucia- och midsommarfirande och vi serverade kaviar och knäckebröd då sill inte ingick i ICA-affärens utbud. Denna dag var alla Camp in Camp-deltagare på plats på lägret vilket gjorde att vi var uppemot 48 000 scouter på plats på lägret. Kvällen avslutades med en stor konsert med Timbuktu och Hoffmaestro samt ett häftigt framträdande av cyklister och motorcyklister.

Avslutningsceremonin bjöd på kungligt tal samt artisterna Daniel Lemma, Sanna Nielsen, Kate Ryan och Europe. Mitt under ceremonin slog vädrets krafter till och regnet började ösa ner. Skurarna kom i en tät följd men publiken gav ej vika. Kvällen avslutades med ett helt spektakulärt fyrverkeri. Har dock lite svårt att erkänna att det var helt enastående med tanke på min miljösyn på det hela.

Sammanfattningsvis tycker jag att det är riktigt tråkigt att vara hemma igen. Jag saknar gemenskapen, all positivitet och den öppenhet som fanns bland deltagarna. Lägerlåten som kördes i lägerradion och på alla scenframträdanden under lägerveckorna hette Changing the World – och det hoppas jag att vi scouter gör!

/Maria Jansson